Kommer aldrig någonsin...

...att förstå. Varför gör du det här? Är det hela sanningen? Du ger bort dig själv och du bryr dig inte. Aldrig någonsin har det gjort så ont i mitt hjärta som det gjorde när jag såg dig gå ut genom dörren precis. Utlämnad. Du låter dom göra det mot dig. Du kallar dem vänner.
Jag önskar att jag fick slå dem. Slå dem och be dem dra åt helvete!

Det är som att se på när ett gäng slår dig och slår dig och du slår inte tillbaka, försöker inte skydda dig. För varje slag dem ger dig, tar jag emot ett. Jag visste faktiskt inte att det kunde göra så ont att se den man älskar göra sig illa så mycket. Det är som om du har gett upp... Som att du låter dem äta upp dig.





Förövrigt funderar jag på 3 dagars "svält". Babe jobbar ju äntligen igen. Vilket betyder alonetime för mig. Och tid att vänja mig av med den onda hemska maten igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0