Ni kan aldrig ana..
..hur skönt det är. Jag fattade aldrig. Jag visste inte ens hur någon klarade av det! Jag provade någon gång själv i min tånårsperiod, men vågade aldrig trycka ner fingrarna tillräckligt långt i halsen. Så, bara för några dagar sedan, mådde jag så illa över mig själv så jag orkade inte mer. Tog min tandborste och tröck ner den så långt jag kunde.
.
Det var svårt, för så fort kväljningarna kommer ta man ut det man har i halsen automatiskt. Och då hinner man ju aldrig riktigt spy.. Jag provade till och med att gurgla äppelcidervinäger, för jag vet att det ger mig kräkreflexer! Till slut kom det och jag fortsatte till jag inte fick ut mer. Jag grät högt samtidigt och hatade mig själv. Mådde sedan illa hela kvällen. Och hungrig blev jag.
Men det är det som är grejen med mig. Jag älskar känslan utav hunger!
.
Efter det har jag provat några gånger. Till och med på restaurang med babe. Men har alltid kännt mig lite för stressad för att kunna spy ordentligt. På jobbet gick det inte alls.
Så idag, hemma. Nyss. Gjorde jag det på riktigt igen. Det var så skönt!! Helt underbart faktiskt! Och denna gången grät jag inte, jag log. Det kändes otroligt bra! Jag älskade det!
.
Hela tiden intalar jag mig själv att det bara är tillfälligt. Jag kommer kunna sluta när som helst! Jag bestämmer mig bara och slutar. Samtidigt säger något inim mig... Kommer jag verkligen kunna det?
.
Kommentarer
Trackback
