mysekret

.

Dessutom kom babe inte hem. Han spelade, skrev elaka sms, skyllde på mig och sa att vi inte ska leva tillsammans mer. Som vanligt. Men denna gången skickade han sms redan vid tolv och sa att om han kommer hem ska jag inte säga ett ord till honom. Bara låta honom vara.

Jag har inget annat val än att säga okej. Han kommer inte hem annars. Jag försökte med "jag älskar dig", med jag får bara tillbaka "det skiter jag i".

Han kom hem i samma ögonblick som jag försökte spy lite mer, med hjälp av all gråt. Jag har bitit mig själv i armen igen så jag är både röd och blå. Fan. Det som nästan var borta helt!

Efter kanske en halvtimme gick jag till honom, utan ett ord, och smekte honom på kinden (jag vet hur ledsen han är då han spelat och en sån grej kan hjälpa oerhört.. inte denna gång). Han knuffade bort mig och jag fattade inte vad jag hade gjort fel.

.

Efter.. i alla fall någon timmes bråk (?) lyckades jag få honom att mjukna och jag kunde närma mig. Satte mig i hans knä och kysste honom.

.

Sen kom "straffet". Det han ger mig när vi bråkat i flera dagar, mycket. Även om bråken (som i detta fallet) har börjat p.g.a. honom och det enda jag gjort är att försvara mig och gråtit av förtvivlan och trötthet. Det är alltid jag som ska ha straffet.

Den här gången var det att snacka skit när vi har sex. Han vet att jag hatar det. Och han säger själv att han också hatar det. Vi har haft långa bråk även om detta, och jag har fått mina straff även för det. Men denna gången lovade han, nej, han svor på sin pappas grav, att det var sista gången. Jag måste tro honom. Så det var känslolöst tills vi somnade igår. Nej egentligen i morse. Jag har sovit i två timmar. Nu sitter jag på jobbet, har en lång dag framför mig...

.

När klockan ringde ville jag bara att han skulle säga förlåt, krama mig hårt och säga att han älskar mig. Det gör så ont i hela mig. Fick en halvhård kram och "jag dödar mig om jag bråkar med dig mer".. Jag antar att jag får nöja mig med det.

.